Bilden är från förra veckan. Det är skönt att ha Alvar i sele på magen. Han somnar när det passar. Här sover han på båten på väg hem från simskolan, har jag för mig.

Strandpremiär! Och den söta figuren på bilden reste sig dessutom upp ur sanden och stod alldeles utan stöd långa stunder.

När vi skulle hem var det med ett sjögräsigt sandmonster som sällskap.

Intressant att tugga på: småsten, bark, mossa, jord, gräs.

Det är lockande, men väldigt svårt, att krypa utomhus. Berg lutar och läppar skrapas. Och storebror skuttar.

Han kan så mycket nuförtiden. Hittar på massa egna grejer och pysslar runt. Och får bulor.

Gunga med storebror, spela kazoo, ställa sig upp, ballonger och sladdar, ligga på katt. Sånt gillar en lillebror.

Katten, som inte rivit någon på åratal, om någonsin, sade idag ifrån och gav Alvar en stor reva på huvudet. Snällt siktat av katten, som undvek ansiktet.

Alvar är nog den som städar mest här hemma. Men det är inte mer än rätt, för han tappar mat och krafsar ut jord ur krukor. Och rycker loss päls från katten.

För en och en halv vecka sedan lärde sig Alvar att sätta sig upp själv. Det var en bra nyhet för en som tidigare bara kunde ramla omkull och rulla på golvet. Sen gick det fort. Igår visade han att han kunde skumpa runt rätt bra på rumpan och även krypa lite. Idag försvann han plötsligt och jag hittade honom med munnen full av jord, bredvid en blomkruka. Sen fick jag hindra honom från att hälla ut kattens vatten.

Det är mysigt när han tar sig runt och upptäcker saker. Plötsligt flyttar sig en stol fram och tillbaks. Eller så munpruttar någon mot skåpsluckorna i köket.

En stund senare plockade han ner grejer från soffbordet. Det är dags att se sig omkring och ta bort allt som är direkt farligt och det som vi inte vill ska ätas upp eller dras sönder.

Vi provade även om han kunde stå utan att hålla i något. Rekordet blev nog tre-fyra sekunder. Det var så kul att han gapskrattade när han föll i våra armar.

Vi älskar Alvar. Hela familjen, inklusive katten.

Det är svårt att försöka förutspå Alvars sömnbehov. Igår sov han fyra gånger på dagen. Sen somnade han vid halv åtta, gnällde några gånger och behövde bli omstoppad på kvällen, men sov sen hela natten till efter sju på morgonen utan att väcka mig. Sen var han så utsövd att han sov en timma på förmiddagen och sen inget mer innan han somnade lite motvilligt vid strax efter åtta på kvällen.

Eller som på julafton, hans första. Då var han sju månader gammal. En kvart på förmiddagen. Det var sömnen som räckte för hela dagen. Dessutom ett härligt sprudlande humör hela dagen.

När storebror puttar fart på gungan, då blir man lycklig.