För en och en halv vecka sedan lärde sig Alvar att sätta sig upp själv. Det var en bra nyhet för en som tidigare bara kunde ramla omkull och rulla på golvet. Sen gick det fort. Igår visade han att han kunde skumpa runt rätt bra på rumpan och även krypa lite. Idag försvann han plötsligt och jag hittade honom med munnen full av jord, bredvid en blomkruka. Sen fick jag hindra honom från att hälla ut kattens vatten.

Det är mysigt när han tar sig runt och upptäcker saker. Plötsligt flyttar sig en stol fram och tillbaks. Eller så munpruttar någon mot skåpsluckorna i köket.

En stund senare plockade han ner grejer från soffbordet. Det är dags att se sig omkring och ta bort allt som är direkt farligt och det som vi inte vill ska ätas upp eller dras sönder.

Vi provade även om han kunde stå utan att hålla i något. Rekordet blev nog tre-fyra sekunder. Det var så kul att han gapskrattade när han föll i våra armar.

Vi älskar Alvar. Hela familjen, inklusive katten.