Igår förändrades allt. Plötsligt verkade Alvar ha kommit på att världen behöver upptäckas. Han ville inte sova.

Idag tittar han ut från bärsjalen. Somnar inte. Men det finns ju alltid något nytt att titta på, så han tröttnar inte och blir ledsen.

Alvar har haft svårt att somna hela dagen. Ett par gånger har han somnat, men vaknat igen efter en kvart eller två. Andra dagar brukar han sova i alla fall två timmar i sträck någon gång under dagen.

Svårigheterna fortsatte efter att Fredrik kommit hem från jobbet. Men Fredrik kom kanske på det: Alvar saknar sin storebror. Det är första gången de är ifrån varandra en längre stund sedan Alvar föddes. Mitt i all gråt ringde de storebror, och då tystnade Alvar och lyssnade. Men sen var det ändå svårt att somna. Nu är klockan mer än elva, och han verkar faktiskt sova. Liten och söt tröttis.

Jag har försökt fotografera leenden i flera dagar, men lilla killen är aldrig stilla nog.

Det är svårt att få till bra bilder när man är ensam hemma med barnen. Håll till godo med en sovande Alvar med fluga på magen.

Alvar var på hälsokontroll. Han var frisk. Och lång. Och tung.

Innan vi åkte till BVC hade Alvar sovit länge (jag fick väcka honom när jag behövde gå till båten), varit på toa samt ätit. Han var i god form och visade hur duktig han är på att stå på raka ben, titta på ansikten, sträcka på halsen och försöka rulla över på mage.

Jo, jag vet att barnläkare är uppmuntrande till alla föräldrar, men hon sade ändå flera gånger att Alvar var väldigt pigg och stadig.

56,5 cm, drygt 4,8 hg.

Korrigerar: 49 hg, till och med.

Sen åkte vi hem och lekte med sysslingarna.

Sedan i lördags bjuder Alvar oss ibland på sina små leenden. Vi älskar det. Vi som berättat roliga historier och skojat med honom länge vet nu äntligen att han fattar hur roliga vi är.

Nu har även Alvar fått en sida med månadens bild.