Fredrik detekterade ännu en tand. En av tvåorna i överkäken. Bredvid framtänderna, alltså.

För övrigt är det feber, snuva, hosta och slem i halsen som gäller, tyvärr.

Vi åker buss. Alvar hittar sin spegelbild överallt. Det finns alltid nåt fönster eller nåt annat blankt.

Idag har första tanden tittat fram. Inget buller och bång. Den smög fram och Fredrik upptäckte den.

Grattis på tandelsedagen!

Alvar brukar få smaka på den mat vi äter. Han har gillat det mesta, men potatis och avocado står nog lägst på hans lista. Idag var makrill i tomatsås godare än avocado i alla fall. Vispgräddedoppad pannkaka var också väldigt gott. Och så mammamjölk, förstås.

Inget på golvet går säkert längre. Alvar kommer rätt långt med hjälp av rullning.

Vissa stunder vill man bara stanna i och spara i hjärtat. Ett vanligt soffslapp en onsdageftermiddag.

På väg till skolan för att titta på storebrors luciafirande. Trots att Alvar bara sovit en halvtimma på förmiddagen och inget mer, så blinkade han knappt under hela föreställningen, en halvtimma lång. Röda och vita figurer, och några bruna. Ljus. Sång. Barnröster. Sånt vill man inte missa!

Nu sitter han ganska stadigt.

När Alvar och jag var på barnavårdscentralen senast, så var det läkarkontroll. Vi går bara på vaccinationer och läkarkontroller. Känner inget större behov av vägningar och mätningar däremellan. Det är bra att BVC finns, men så länge vi inte har problem med något så ser jag ingen anledning att gå dit ofta. Sen är det ju också helt frivilligt. Senaste gången kom vi i alla fall att prata om mat. Enligt läkaren och BVC-sköterskan räcker inte järnet i bröstmjölken och/eller vanlig mat till för en bebis som är över sex månader. De måste ha industrigröt. (Ja, just termen "industrigröt" användes. Det låter inte så gott, men avser alltså barnmatsfabrikanternas gröt med tillsatser i.) Jag berättade att jag inte är så förtjust i barnmatsindustrin och undrade om det fanns något annat sätt att uppnå samma järninnehåll. De kände sig osäkra på det, och efter en stunds diskuterande så fick jag telefonnumret till en dietist som de trodde kunde svara på mina frågor. Idag ringde jag dietisten. Tyvärr var Alvar på lite grinigt humör, så jag hade lite svårt att tänka ordentligt. Jag lyckades i alla fall fråga vad jag kunde ge istället. Hon hade inget klockrent råd. De fick frågan ibland, sade hon, så de tänkte försöka sammanställa nåt standardsvar på den. Slutligen hade jag i alla fall fått följande tips:

• blanda paltbröd i gröten
• ha aprikos i gröten
• leverpastej på smörgås

Det jag inte lyckades fråga var varför de har dessa råd, om järnbrist är vanligt, hur man märker att ett barn börjar få järnbrist och varför just järn är så viktigt och poängteras specifikt. (Förutom D-vitamin, men det får man D-droppar med och det känns hyfsat vettigt här i Norden.) Efter ytterligare funderande så blev jag lite arg på industrigrötsråden. Föräldrar blir alltså rådda att ge barnen industrigröt utan vidare motivering. Jag vill gärna att hela familjen ska äta ungefär samma mat, och vi andra gillar inte den gröten. Vi vill även kunna välja råvaror själva, till exempel närproducerat eller ekologiskt. Jag känner mig inte så mycket klokare. Rådet jag fick med mig från BVC var rätt hårt: industrigröt eller industrivälling två gånger om dagen. Punkt. Efter att ha pratat med dietisten hade jag en mer nyanserad bild och lite fler råd, men fortfarande ingen riktig orsak. Jag vet inte om jag är trotsig eller vettig, men jag tror faktiskt att jag ska skita i alla råd om järn och ge Alvar en varierad kost men tänka lite extra på att kombinera järnrik mat med grönsaker, precis som vi andra redan gör från och till. Vad tycker andra föräldrar om detta, egentligen? För mig påminner det lite om livsmedelsverkets krångliga och oroande kostråd för gravida. De var så förvirrande att gravida inte vågade äta fisk. Livsmedelsverket har nu ganska radikalt skrivit om texterna om det. Nu är tonen mer tillåtande, även om innehållet är ungefär detsamma. Det står vad man rekommenderas att äta, istället för vad man kanske inte bör äta.

Testade lite pulkaåkning. Det var ganska intressant, men inte så kul att man skrattade.