Idag sålde Alvar sin springcykel till grannen för en krona. Fast det blev två kronor istället, eftersom grannens lillasyster också ville lämna en krona. Alvar tyckte att det var kul att han kunde vara lite som en cykelaffär. Det var äntligen dags att skiljas från springcykeln, vilken Alvar har haft i 4,5 år nu. Den är väldigt välanvänd, men hel och bra. Grannen var också väldigt sugen på Alvars trampbil, men den är inte till salu.

Alvar var hos tandläkaren idag. Tandläkaren fick räkna hans tänder. Det är stort.

Bakgrunden är att Alvar har varit hos tandläkaren två-tre gånger tidigare, men aldrig öppnat munnen. Generellt sett är han på något vis motståndare till auktoriteter. Särskilt de som ska bestämma något som har med hans fysiska kropp att göra. Besök på barnavårdscentral och tandläkare är uppenbara tillfällen då missnöjet inträffar, men det finns andra situationer som inte är lika uppenbara. Skolidrott är en sådan. Om skolidrotten har Alvar och jag haft följande dialog:

Mamma: – På torsdag är det dags att ta med gympakläder, för då ska ni ha gympa i skolan.

Alvar: – Nej, jag ska inte ha gympa. Det vill jag INTE vara med på.

Mamma, med tanken att avdramatisera lite: – Men på skolgympan leker man mest lekar och har skoj.

Alvar: – Men det är fröknar som bestämmer. Jag vill inte ha frökengympa. Du vet väl att barnen ändå är bäst på att komma på lekar, mamma!

I våras var Alvar och jag på barnavårdscentralen för sista gången, innan han skulle flyttas vidare till skolhälsovården. Då var det dags för en spruta. Den ville Alvar inte ta. Vi pratade om den flera veckor i förväg. Alla aspekter av den. Om det gjorde ont när man fick den, om det gjorde ont efteråt, om det kom blod, vad det var för sjukdomar den skyddade mot, vad som hände om man fick sjukdomarna, vad som hände över tid i världen om man inte vaccinerades, och så vidare. Han ville ändå inte. Jag berättade att han inte fick välja, men att han kunde sitta i mitt knä så att jag kunde krama honom och att det skulle gå fort. Han ville fortfarande inte. Men han klarade det. Han satt i mitt knä och jag bad sköterskan att vaccinera direkt när vi kom dit, medan vi satt i soffan i väntrummet. Kanske skulle vi behöva gå direkt när det var klart. Men det behövde vi inte! Jag kramade Alvar, han behövde inte titta. Jag höll fast hans arm, och vaccinationen var fort överstökad. Det gjorde ont, och han grät lite. Men sen, efteråt, var det en sån lättnad för honom att han kunde göra nästan vad som helst, kändes det som. Han kunde väga sig och mäta sig. Han kunde till och med kolla synen, med ett öga i taget. Allt det där han inte velat göra tidigare. Det var en fin och rejäl avslutning hos barnavårdscentralen.

Tandläkarmottagningen är i samma hus. Idag var han där och fick sina tänder tittade på och räknade. Han ville inte sitta i tandläkarstolen förrän efter undersökningen var avklarad, men sen gjorde han även det. Och fick en liten elefant.

Sedan en tid tillbaks bygger Alvar mycket robotar. Här är några hemifrån. Och här är några på förskolan.

"Mamma, se! Det är nästan morgon!" Idag var det äntligen lite ljust när vi cyklade till förskolan. Gatlyktorna släcktes till och med. Vi kan komma ut ur idet.

En söndagkväll tog Alvar och jag en promenad till havet. Först gick vi genom en djungel, över ett berg och sen var vi vid havet. Fint, som vanligt. Och samtidigt ovanligt fint. Allt var värt att notera och prata om. Det gjorde vi.

För ett par veckor sedan åkte vi till Anten för att uppleva en av Alvars födelsedagspresenter tillsammans med honom. Ångloket drog oss till Gräfsnäs, där vi tittade på veteranfordon av en mängd olika slag. Där fanns traktorer, husvagnar, bilar och konstiga jordbruksmaskiner. Sen tog vi rälsbussen tillbaks till Anten.

Häromdagen hittade Alvar en skalbagge bland smultronplantorna. Han tänkte att det kanske var en guldbagge, och jag tror att han då tänkte på Richard Scarrys bok om fordon, vilken innehåller en liten figur som heter Gusten Guldbagge. Efter att ha letat lite så verkar det faktiskt vara en gräsgrön guldbagge.

Efter frukost på sängen åkte vi till stan och åt en andra frukost för att fördriva tiden så att vi inte skulle komma för tidigt. Tre minuter före öppning var vi på plats vid Universeum. Vi skulle hälsa på hajarna. Det gjorde vi. Hemma igen lekte Alvar med presenterna en stund innan det blev kväll och sovdags första dagen på det sjätte året.

Vi gick till havet. Kastade i ett barkfartyg, hittade tångloppor, åt smörgås. Havet i maj