Oroande råd

När Alvar och jag var på barnavårdscentralen senast, så var det läkarkontroll. Vi går bara på vaccinationer och läkarkontroller. Känner inget större behov av vägningar och mätningar däremellan. Det är bra att BVC finns, men så länge vi inte har problem med något så ser jag ingen anledning att gå dit ofta. Sen är det ju också helt frivilligt.

Senaste gången kom vi i alla fall att prata om mat. Enligt läkaren och BVC-sköterskan räcker inte järnet i bröstmjölken och/eller vanlig mat till för en bebis som är över sex månader. De måste ha industrigröt. (Ja, just termen ”industrigröt” användes. Det låter inte så gott, men avser alltså barnmatsfabrikanternas gröt med tillsatser i.) Jag berättade att jag inte är så förtjust i barnmatsindustrin och undrade om det fanns något annat sätt att uppnå samma järninnehåll. De kände sig osäkra på det, och efter en stunds diskuterande så fick jag telefonnumret till en dietist som de trodde kunde svara på mina frågor.

Idag ringde jag dietisten. Tyvärr var Alvar på lite grinigt humör, så jag hade lite svårt att tänka ordentligt. Jag lyckades i alla fall fråga vad jag kunde ge istället. Hon hade inget klockrent råd. De fick frågan ibland, sade hon, så de tänkte försöka sammanställa nåt standardsvar på den. Slutligen hade jag i alla fall fått följande tips:

  • blanda paltbröd i gröten
  • ha aprikos i gröten
  • leverpastej på smörgås

Det jag inte lyckades fråga var varför de har dessa råd, om järnbrist är vanligt, hur man märker att ett barn börjar få järnbrist och varför just järn är så viktigt och poängteras specifikt. (Förutom D-vitamin, men det får man D-droppar med och det känns hyfsat vettigt här i Norden.)

Efter ytterligare funderande så blev jag lite arg på industrigrötsråden. Föräldrar blir alltså rådda att ge barnen industrigröt utan vidare motivering. Jag vill gärna att hela familjen ska äta ungefär samma mat, och vi andra gillar inte den gröten. Vi vill även kunna välja råvaror själva, till exempel närproducerat eller ekologiskt.

Jag känner mig inte så mycket klokare.

Rådet jag fick med mig från BVC var rätt hårt: industrigröt eller industrivälling två gånger om dagen. Punkt. Efter att ha pratat med dietisten hade jag en mer nyanserad bild och lite fler råd, men fortfarande ingen riktig orsak.

Jag vet inte om jag är trotsig eller vettig, men jag tror faktiskt att jag ska skita i alla råd om järn och ge Alvar en varierad kost men tänka lite extra på att kombinera järnrik mat med grönsaker, precis som vi andra redan gör från och till.

Vad tycker andra föräldrar om detta, egentligen? För mig påminner det lite om livsmedelsverkets krångliga och oroande kostråd för gravida. De var så förvirrande att gravida inte vågade äta fisk. Livsmedelsverket har nu ganska radikalt skrivit om texterna om det. Nu är tonen mer tillåtande, även om innehållet är ungefär detsamma. Det står vad man rekommenderas att äta, istället för vad man kanske inte bör äta.

3 tankar kring ”Oroande råd

  1. För att ge ett nyanserat inlägg i debatten så tycker jag det verkar idiotiskt.

    Har mamman inte järnbrist borde inte barnet få det. Människosläktet borde inte ha överlevt om det var så puckat.

    Glöm inte, läkare har inte mer utbildning än vi.

    1. Dietisten skickade en lapp med information. Det var tur, eftersom de livsmedel hon sagt var järnrika (t.ex. gula ärtor) inte var det. (Gula ärtor är lika järnrikt som havregrynsgröt, per portion.)

      Alvar äter leverpastejsmörgås till frukost och lite annat smått och gott när det passar. Det blir nog bra.

  2. Hej!
    Nya råd, mina barn fick aldrig de råden, Samuel åt havregrynsgröt med äpplemos (nästan aldrig välling eller industrigröt) och han verkar må bra. Broccoli innehåller mycket järn, när de slutade med att servera det till salladen på Andreas jobb fick han börja äta järntabletter när han lämnade blod. /Kajsa

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.