Idag var det dags för vaccinationssprutor igen. En i varje lår. Rätt hemskt, men det gick över fort.

7,2 kg. Längden minns jag inte, men kanske var den 67 cm. Eller 65. Nåväl. Han börjar växa ur klädstorlek 68 i alla fall. (Tygblöjor gör rumpan lite större, så man behöver oftast gå upp en storlek.)

När man badat i flera timmar kan man sova hela vägen hem.

Alvar åker tåg och lyssnar på pappas hjärta. Pappa läser nåt intressant på telefonen.

Efter att ha fått smaka på havregrynsgröt ett par gånger, testade vi i förrgår med mosad potatis. Det var inte alls gott! Återgick direkt till havregrynsgröten. En liten tallrik gröt till kvällsmat har det blivit ett par kvällar nu. Verkar fungera bra i magen.

Kan nämnas att gurka ser ut att smaka lika surt som citron, förresten. Men det mesta är väl surare än bröstmjölk, så det är kanske inte så konstigt.

Om det inte varit fotoförbud i simhallen, så skulle ni fått se en glad badare som plaskade. Och som sedan var så trött att han nästan inte kunde vänta på att få somna innanför min jacka.

När storebror var tre månader testade vi att sätta honom på pottan. Han kissade och bajsade direkt. Det var bara att fortsätta för att utröna om det var nybörjartur eller inte. Sen den dagen behövde vi inte ta hand om fler bajsblöjor. (Kanske en i månaden, på sin höjd.) Och när han var två år slutade han helt med blöjor.

Med denna erfarenhet tyckte vi att det kändes naturligt att börja hålla Alvar över handfatet när vi bytte blöja. Vi började direkt när vi kom hem från BB och det fungerade bra från första stund. Alvar tycker att det är trevligt att se sig själv i badrumsspegeln. Han pratar och känner på sina fötter och har allmänt trevligt. Och så kissar han och bajsar. Och vi slipper ta hand om bajsblöjor. Kissar gör han nog ungefär lika mycket i blöja som i handfatet.

När han var riktigt liten knorrade han lite speciellt när han behövde bajsa. Då fick man skynda sig lite. Efter några veckor hade han kommit in i rutinerna lite. Han försöker helt enkelt varje gång vi byter blöja, så han verkar inte hinna bli bajsnödig däremellan.

Förmodligen är det så att man i många delar av världen håller sitt barn invid en buske. Här är dock lite kallt för tillfället. Tur att det finns andra alternativ.

Snart börjar han äta fast mat, och då byter vi till potta eller till barninsatsen på toaletten. Man får hålla honom såklart, för han kan inte sitta än. En vinst med detta är att pottan och toaletten inte är något nytt man behöver introducera senare, utan något som alltid funnits med i vardagen.

En positiv effekt, förutom den trevliga pratstunden, är att den känsliga bebishuden inte blir irriterad.

Vi är så otroligt nöjda över att vi gör på detta sätt, och samtidigt förvånade över att det inte är vanligare. Att det inte rekommenderas i några skrifter till föräldrar. Istället står det om droppar man kan ge för att motverka luft i magen och om olika salvor man kan använda på irriterad hud i blöjområdet.

Så många små bebisar som har bubblig mage som kanske skulle må bättre av att någon höll dem så att luften lättare kom ut. Så många föräldrar som inte gillar bajsblöjor. Detta kan jag tala mycket gott om, men ändå gör jag det sällan. Jag känner mig udda och lite konstig, fast jag säkert är jättevanlig. I världen.

Det verkar vara nästan som ett tvångsbeteende. När man väl lärt sig vända sig från rygg till mage, så bara måste man göra det hela tiden. Fast man inte ens vill. Utan mest slår sig på läppen.

Men ibland har man tur, och får se en glimt av världen eller sig själv i sin spegel.